Asbestdom: NCC får böta

NCC får böta 700 000 kronor i avgift

Anställda rev i asbest utan skyddsutrustning. Nu har förvaltningsrätten beslutat om sanktionsavgifter som NCC måste betala.

Under de senaste två åren har Arbetsmiljöverket utfärdat 72 sanktionsavgifter gällande asbest i landet. Ett av fallen gäller ett NCC-projekt i Piteå, där domen föll i förvaltningsrätten i Luleå för några veckor sedan. NCC måste nu betala 700 000 kronor till staten för bristerna på arbetsplatsen.

– Det var ett renoveringsprojekt där våra egna anställda rev upp badrumsmattan, utan att känna till asbesten som fanns i mattan, säger Cecilia Lundgren, arbetsmiljöchef, NCC Sverige.

NCC anmälde händelsen som ett tillbud till Arbetsmiljöverket som gjorde en inspektion. Enligt domen var det tre anställda som bland annat saknade giltiga utbildningsbevis för att hantera asbest.

– Vi skickade de anställda på hälsoundersökning efteråt och där fick de chans att ställa frågor. Vi tar det här på allvar, det är ytterst beklagligt och vi har beslutat att skärpa våra rutiner efteråt. Det är alltid försiktighetsprincipen som ska gälla och därför kommer vi att ta fler prover innan arbeten får köra igång, säger Cecilia Lundgren.

Stort mörkertal

Gabriela Balodis, sakkunnig på Arbetsmiljöverket, berättar att brister i asbesthantering upptäcks när de gör inspektioner, någon tipsar eller som i NCC:s fall att företaget själva anmäler tillbudet. Men det finns sannolikt ett stort antal fall där myndigheten aldrig får kännedom. Av de 72 fall som fått sanktionsavgift de senaste två åren handlar hälften om att de saknat tillstånd från Arbetsmiljöverket dit all asbesthantering ska anmälas i förväg. Näst vanligaste orsaken är att de anställda saknar utbildningsintyg. Ett antal sanktionsavgifter utfärdas också på grund av att avfallet inte märkts upp eller hanterats på rätt sätt. Det handlar även om att de anställda inte genomgått regelbundna hälsoundersökningar, till exempel ska den som jobbar med asbest göra lungröntgen vart sjätte år, enligt Gabriela Balodis.

– Arbetsgivaren har ett inventeringsansvar och ska ta reda på om det finns asbest innan rivning. Det går inte att i efterhand skylla på att man inte visste. Det är allvarligt både för de som utför jobbet och de som finns runtomkring, säger Gabriela Balodis.
“Vi får ta vårt ansvar”

NCC yrkade till att börja med på muntlig förhandling, eftersom de provsvar de fått inte angett exakt hur hög halten av asbest var, och om det låg över gränsvärdet för hantering av material med asbest i. Företaget återkallade efter en tid sitt yrkande.

– Vi vill ta vårt ansvar eftersom vi brustit i att fånga in att det fanns asbest på platsen, säger Cecilia Lundgren.

Hon efterlyser dock en branschgemensam dialog tillsammans med Arbetsmiljöverket om grunderna för sanktioner.

– 700 000 kronor är ett stort belopp. Jag tycker att sanktionsavgifter är bra men Arbetsmiljöverket har också ett ansvar för att de utfärdas på konkreta grunder och inte bara på generella principer. Kanske går det att göra bättre analyser och att det finns nya tekniska metoder där det tydligt klarläggs om värdena har överskridits eller inte.

http://byggindustrin.se/artikel/nyhet/asbestdom-ncc-far-bota-700-000-kronor-i-avgift-25844

Anställd använde inte fallskydd när Arbetsmiljöverket kom på inspektion – företaget blev tvungna att betala.

Domstolar: Företag bär ansvar för säkerhetsbrister

Företagen bär ansvaret för säkerhetsbrister – även om den anställde har slarvat. Domstolarna ställer sig bakom Arbetsmiljöverkets tolkning av lagen.

Säkerhetsselen får ligga oanvänd för den anställde ska bara fixa något snabbt, någon annan genar över ett våningsplan utan fallskydd och någon river på eget initiativ upp en asbestplatta utan att reglerna följs.

Sådana fall har hamnat i fokus i och med att Arbetsmiljöverket sedan 2014 har större möjligheter att kräva avgifter av företag vid säkerhetsbrister.

Karin Wiberg Stålbröst, jurist på arbetsgivarorganisationen Installatörsföretagen som har reagerat på rättsläget, tror inte att riskabla beteenden blivit vanligare.

– Men det har väl uppmärksammats på ett annat sätt sedan det infördes sanktionsavgifter, för då har det förutom en säkerhetsfråga även blivit en kostnadsfråga för våra företag. Många har ganska tajta marginaler och då blir det väldigt, väldigt kännbart, säger hon om när företag får betala för sådana situationer.

Tidigare behövde Arbetsmiljöverket gå till domstol för att kräva böter för exempelvis bristande fallskydd. Nu kan de själva döma ut sanktionsavgifter och sedan måste företagen bestrida för att det ska bli domstolsprövning. I ett antal fall har företag överklagat just med motiveringen att de inte kan hållas ansvariga när enskilda anställda slarvat. De skriver att de inte kan stå bredvid och bevaka att instruktioner följs.

I några sådana fall har förvaltningsrätten sänkt avgifterna, men när Arbetsmiljöverket har gått vidare till kammarrätten har beloppen justerats upp igen.

Efter en kammarrättsdom i mars i år inledde Installatörsföretagen, som representerar VVS- och elteknikföretag, en kommentar på sin hemsida så här: ”Ännu en dom från kammarrätten lägger hela ansvaret för en enskild anställds bristande användning av säkerhetsutrustning på företaget.” 

– Vi är förvånade över att möjligheten att jämka ner sanktionsavgiften är så strikt, säger Karin Wiberg Stålbröst.

I domarna betonas företagens långtgående ansvar för att säkerhetsregler följs. Karin Wiberg Stålbröst säger att Installatörsföretagen tycker att det är hårt att belägga företag som gjort vad som står i deras makt för arbetsmiljön med sanktionsavgifter.

I årets avtalsrörelse lyfte organisationen frågan i sina yrkanden till Byggnads, i förhandlingarna om teknikinstallationsavtalet.

De ville göra arbetstagare till viss del ersättningsskyldiga för bötes- eller sanktionsbelopp som ”åsamkats arbetsgivaren på grund av att arbetstagaren bevisligen underlåtit att följa givna instruktioner”.

– Det var absolut inte tanken att flytta över hela kostnaden till arbetstagaren, säger Karin Wiberg Stålbröst.

Hon säger att det man pratat om var en viss ersättningsskyldighet, för att öka incitamenten för att följa reglerna. Det blev inte någon sådan regel alls i avtalet.

– Det är för lätt att skylla på den anställde, det kan man inte göra, så därför har vi kategoriskt sagt nej. Vi säger inte nej till att man ska följa skyddsregler, det ska man naturligtvis, men det är arbetsgivarens ansvar, säger Torbjörn Hagelin, avtalssekreterare på Byggnads.

Även i sina yrkanden gentemot Elektrikerförbundet tog Installatörsföretagen upp situationen med medarbetare som inte följer instruktioner. Man yrkade på en ordningsregel som tydliggör skyldigheten att följa anvisningar. Parterna enades om att tillsätta en arbetsgrupp.

– Det arbetet är tänkt att resultera i material som syftar till ökad medvetenhet om vikten av att följa instruktioner och använda skyddsutrustning, säger Karin Wiberg Stålbröst.

Har då inte arbetstagaren något eget ansvar alls i dagsläget? Jodå.

– Det finns ju andra åtgärder att vidta om man inte följer de regler företaget sätter upp, säger Torbjörn Hagelin apropå Installatörsföretagens önskan om att flytta kostnader till individen.

Den som inte följer regler kan varnas, omplaceras eller rent av sägas upp. I arbetsmiljölagen slås arbetstagarens skyldighet att medverka i arbetsmiljöarbetet fast. Den som tar bort skyddsanordningar kan dömas till böter.

– Arbetstagaren har alltid haft ett ansvar att medverka, sedan 1889 då man skrev lagen, säger Maria Steinberg som forskar i arbetsmiljörätt på Örebro universitet.

– Men en arbetsgivare måste hålla koll på sina arbetstagare och om de inte följer reglerna måste arbetsgivaren säga till. Jag uppfattar många gånger att arbetsgivarna har en låt-gå-princip, att de inte är tillräckligt stränga, fortsätter hon.

Hon önskar generellt mer uppmärksamhet kring frågan innan Arbetsmiljöverket krävt avgifter eller en olycka inträffat.

– Sedan när de råkar ut för en olycka vill arbetsgivarna inte ta ansvaret för att de inte sett till att arbetstagarna följer reglerna, då vill de skylla allt på arbetstagarna, säger Maria Steinberg, som menar att man tillsammans skapar ett klimat där det går att fuska.

Hon lyfter också vikten av att alla får tillräckliga instruktioner. Hon betonar att även anställda har ansvar, men konstaterar att ett system där man flyttar ned kostnader till den enskilde individen skulle kunna leda till att man börjar se säkerheten som något arbetstagarna får ansvara för själva.

– Man ska inte tulla på arbetsgivarens ganska omfattande arbetsmiljöansvar, då hamnar man i för mycket gråzoner, säger hon.

Domstolar: Företag bär ansvar för säkerhetsbrister

error: Alert: Innehållet är skyddat!!